Ligg snällt nu!

Hopplöshet. Hjälplöshet. Alltför hängiven.

Jag har inte gjort något för att förtjäna detta. Den dagen de berörda inser det kommer det troligen att vara för sent. Jag trodde att jag hade haft det jobbigt nog den här hösten med uppbrottet från Erik, men tydligen måste jag utstå mer och få lov att inse att vänner har svikit och lämnat mig. Jag känner igen det här. Bli lämnad kvar hjälplös och övergiven utan en förklaring. Precis som jag upplevde det för snart tio år sedan. Mönstret återkommer - vare sig jag vill eller inte.

Jag borde inte skriva om det här i bloggen.