Tänk om allt vore lika lätt som det låter i Dustin O'Hallorans Opus 23 - bara glida på ett moln, springa runt i ett sommarblommigt skyhögt gräs på en äng, få allt jag vill ha och arbetar för, vara sådär lycklig som jag bara är när jag är nykär, leva lycklig i alla mina dagar i det där huset på landet som jag så ofta drömmer om..
Än är det långt kvar dit och det är dagar som denna som man behöver människor som O'Halloran som skriver musik man bara kan drömma sig bort till. Ingenting känns bra eller rätt idag, allt faller samman och jag är ensam inombords.
Jag saknar dig, pappa. Det kommer jag alltid att göra...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar