En axel att luta sig mot?

Just nu finns det ingenting värt att skriva om, låttexter är det enda som duger. Jag orkar inte vara deppig längre, jag vill vara glad och befinna mig högt däruppe i det blå. Just nu vet jag faktiskt inte vad och hur jag ska göra, är allmänt förvirrad. Jag har gjort något onödigt som jag kommer få betala i ångest för ett tag, skyll henne själv när hon tror att hon mår bra av att uppleva de gamla känslorna. Utåt visar jag en glad fasad, men inombords gråter jag - det är påväg att brista ganska snart. Grät nästan i GV:s kyrka. Frågan är om jag har någon att vända mig till, men det är just dig jag behöver.

Åt helvete med allt!