Lyckan var total imorse när jag vaknade och mamma var hemma. När jag öppnade min sovrumsdörr, sådär väldigt sömndrucken, kom mamma halvspringande emot mig och kramade om mig - "Määäh, är du hemma?" med ett stort leende. Sånt där kan jag leva på en hel dag. Jag tror inte att mamma förstår hur mycket jag saknar henne. Som tur är så kommer hon vara hemma imorgon också. Jag älskar dig, mamma!
Valkar och sånt gillar vi! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar