Det är konstig egentligen hur man kan bli upphittad och tycka om en person som liknar föräldern av det andra könet. Det är ju bara sånt som händer andra, inte en själv, även om det är vetenskapligt bevisat. I mitt fall är min pappa en person där det alltid ska vara på hans villkor - hör han inte av sig så är det så, det är alltid jag som måste anstränga mig och därefter bli besviken när han inte har tid med mig längre och slutar skriva. Dock har jag aldrig blivit så misstolkad av min pappa, eller någon annan människa heller för den delen, som jag har blivit den senaste tiden. Vad jag än gör så blir det fel, och om jag inte säger någonting alls blir det också fel och jag uppfattas som dryg och otrevlig, det är ju smått skrattretande allt det här. Det verkar vara över nu iallafall, det här fram-och-tillbaka-beteendet. The botten was helt klart nådd.
Bra start på dagen? Nja, sådär... Men det här ska inte få förstöra min lördag, aldrig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar