Den som väntar på något gott väntar hemskt mycket för länge. Har det undgått någon att jag vill bli anställd någonstans snarast möjligt? I tre månader har jag nu gått och inte gjort någonting alls förutom att söka mängder med jobb, som jag aldrig får, och inte känt mig behövd någonstans. Jag orkar inte gå hemma och skrota längre och känna kraven på mig ständigt växa, samtidigt som jag misslyckas med allt som har med yrkesliv att göra. Fan för det här overksamma livet! Finns det något som jag hatar mer än falska och elaka människor så är det att inte vara sysselsatt. HELVETE! Jag hatar allt det här.
Imorgon ska jag iallafall fika med Sara. Henne saknar jag som bara den!
UB och DPHW ikväll. Hejdå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar