När jag lyssnar på ett stycke spelas en film upp i huvudet; dramatiken i musiken bestämmer vad som händer. Ibland känner jag även ett starkt behov av att måla det jag känner eller ser i mina tankar under uppspelningen - jag har några sådana bilder i akvarell och akryl i bokhyllan. Till den klassiska musiken vänder jag mig när jag mår väldigt dåligt eller otroligt bra. Även detta spelar in i hur min tolkning av musiken ser ut just då - en dag kan tolkningen bli positiv med ljusa och starka färger, medan den en annan dag blir grådaskig och sorgsen. Ikväll lutar det åt det senare alternativet.
Till exempel: Beethoven - Moonlight sonata: Adagio Sostenuto idag
Konsten att känna sig ensam, omringad av människor. De till synes ouffnåeliga drömmarna. Den starka viljan, men den avtagande orken. Bristen på utveckling. Det sinande hoppet. Behovet av att komma bort. Försvinna bara ett litet tag. Ensam. Återfå inspirationen. Känna sann lycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar