Jag är bäst på att vara sämst på att uppdatera min blogg. Ska vara ärlig, så har jag inte suttit vid datorn på hela veckan. Jag orkar aldrig sätta igång någon av datorerna när jag kommer hem från jobbet på eftermiddagarna.
Inom terapin har jag börjat inse att många av de jobbiga känslor jag känner idag, tillsammans med många olika situationer, grundar sig i min barndom - hur jag mådde och kände under dagis- samt skoltiden. Livet i min egna lilla bubbla där allt var bra - utan jävlighet runt omkring, att oftast inte få vara med i leken och då jag väl fick vara med var jag den elaka och fula karaktären, de fyra första åren i skolan då jag utsattes för psykisk mobbning och utfrysning utan att någon såg eller ville se det, känslan av att vara utesluten och ensam även om jag hade vänner, frustrationen över att inte veta hur jag skulle agera ut min ilska och "sorg". Sådana där saker blir jag ständigt påmind om i jobbet, vardagen och även när det inte finns någon egentlig anledning.
De två senaste dagarna har jag varit ensam hemma här i lägenheten, Emelie och mamma är i Trosa och vilar upp sig medan jag är här och harvar. Imorgon blir det picknick i Humlegården igen och kanske lite mingel på någon uteservering - det ska ju för bövelen bli 17 grader och klarblå himmel. Är våren och kanske försommaren på G kanske? Hihi!
Kram & godnatt! :)
Jaa verkligen! :) Men hörru. Nu saknar jag ju dig så in i helvete igen, när ska vi ses? Du har ju inte fått din födelsedagspresent heller!? :O
SvaraRadera