Baaaaajs

Just nu mår jag inte bra, psykiskt alltså.. Människor kräver för mycket av mig, jag känner att självuppoffringen ökar (som jag precis ska börja arbeta bort) och jag har snart inget eget liv. Det är såhär det känns, även om det kanske inte är precis så i verkligheten. Dessutom längtar jag till nästa vecka då jag ska börja promenera och göra mitt första pilatespass på nästan två månader, sjukdomar is not the shit. Jag vill aldrig mer vara sjuk, det förstör allt - precis allt! Jag tycker synd om Erik eftersom jag mår såhär pissigt just nu... Men puss på honom och andra saker som jag tycker om jättemycket just nu