Ett ansikte utan uttryck

Har du någonsin känt att allt och alla försvinner från dig? Så känner jag idag. Jag har några gånger, och speciellt idag, funderat på att lämna Sverige och alla problem bakom mig, men det jobbiga försvinner inte vid landgränsen har jag hört. Idag vill jag att min pappa ska vara här hos mig, precis som han alltid var när jag var liten. Idag vill jag drömma mig bort till fjärran platser och för en gångs skull ha frid i själen. Idag vill jag bryta kontakten med alla jag känner och bara försvinna härifrån till en destination där jag är anonym och ingen vet vem jag är eller vad jag har gjort. Börja om på ny kula brukar det heta.

Bara för att slippa smärtan och ångesten, kom och rädda mig för en gångs skull. Sorgligt nog kommer det aldrig att hända igen. Jag orkar inte känna ångest mer. Jag orkar ingenting.

Hur kan man ge upp så lätt? Jag förstår inte.