En utav de allra yngsta, ramlade pladask baklänges inomhus och såg alldeles chockad ut, men grät inte, och jag sa "hoppsan poppsan, gick det bra?". Sedan sprang han emot mig och kastade sig om halsen på mig och kramade mig så i kanske en kvart. Sånt där gör det lönt att fortsätta komma till jobbet.
Nu ska det bli fredagsmys för hela slanten med ost- och skinkpaj, samt mys framför soffan med mamma och lillasyster. Pöss på römpa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar