Han hade en spindel i örat...

Imorgon ska jag öppna dagis, det känns lite läskigt men ändå som ett förtroendeuppdrag. Men jag är ju lite konstig. Slutar tre gör jag också. Idag var barnen ovanligt gnälliga - "hon sa det, han sa så..". My God!

Jag saknar att sitta och spela vid ett piano och sjunga i en aula. Samtidigt är jag så himla rädd för att sjunga inför andra. Jag har uppträtt sedan jag var 6 år gammal inför sammanlagt några tusen människor, men jag har aldrig kommit över min scenskräck. Jag vill vara som de i Glee och uppträda hela tiden. Det kommer nog aldrig att hända igen.

Min största dröm är att sitta vid en flygel eller med en gitarr och sjunga i ett tomt Globen. Denna dröm hade jag redan som tioåring, konstigt nog..

Guten abend, upp med tuppen halv sex imorgon bitti. Kram på er!