Egentligen borde jag ligger i sängen och sova som en gris just nu, men det gör jag ju självklart inte. Jag jobbade på FK Vårsol idag från 8:30-16, lika roligt som vanligt. Det måste ju vara ett bra tecken om tiden bara flyger förbi och jag nästan aldrig tittar på klockan, till skillnad mot ett visst annat jobb.. Jag tror att jag vill jobba med barn, men jag är inte säker än så länge - jag har ju halva livet på mig att komma på det.Igår kunde jag inte sova på grund av en massa gamla minnen, så mamma fick sova bredvid mig. Ibland hatar jag verkligen att jag har ett grymt siffer-, datum- och långtidsminne. Gårdagen hade jag planerat för flera månader sedan, men utgången blev ju en helt annan. Det är livet har jag hört.
Livet blir aldrig som man tänkt det, och jag måste erkänna att allt det jag har v
arit med om år 2009 har fått mig att bli en bättre, och mindre självuppoffrande, människa. Detta är något som har varit otroligt skönt för mig egen del och kanske mindre roligt för andra. Jag har lärt mig att säga ifrån och ta avstånd när något inte har känts riktigt bra. Vissa situationer har påmint mig om barndomen, andra har varit helt nya, men ändå avskräckande på något ledsamt sätt. Jag har för första gången i mitt liv haft svårt för att visa mina känslor och prata om sådant jag egentligen borde ha pratat om, jag har behållt så mycket inom mig och samtidigt trott att andra ska förstå hur jag tänker. Nu i efterhand förstår jag inte logiken i denna tanke, men det är ju på tok för sent för ånger nu - jag har i alla fall lärt mig något om mig själv och varierande relationer i allmänhet. Jag har äntligen blivit starkare som människa, även om jag fortfarande är i läkningsprocessen av mitt dramatiska och, än så länge, ganska korta liv.
arit med om år 2009 har fått mig att bli en bättre, och mindre självuppoffrande, människa. Detta är något som har varit otroligt skönt för mig egen del och kanske mindre roligt för andra. Jag har lärt mig att säga ifrån och ta avstånd när något inte har känts riktigt bra. Vissa situationer har påmint mig om barndomen, andra har varit helt nya, men ändå avskräckande på något ledsamt sätt. Jag har för första gången i mitt liv haft svårt för att visa mina känslor och prata om sådant jag egentligen borde ha pratat om, jag har behållt så mycket inom mig och samtidigt trott att andra ska förstå hur jag tänker. Nu i efterhand förstår jag inte logiken i denna tanke, men det är ju på tok för sent för ånger nu - jag har i alla fall lärt mig något om mig själv och varierande relationer i allmänhet. Jag har äntligen blivit starkare som människa, även om jag fortfarande är i läkningsprocessen av mitt dramatiska och, än så länge, ganska korta liv.Snart är det jul och då ska vi åka upp till min döende morfar i Dalarna. Vi ska klä granen, gå på julottan, äta oss dundermätta på julmat och sprida kärlek. Sådant gillar jag. Enkelt och traditionsenligt.
I need some sleep now. Dessutom fick jag plötslig magkatarr, undrar varför... Godnatt :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar