Nu är jag äntligen hemkommen från P&L-09. Veckan var minst sagt speciell och bland annat innehållande jobb, crazy människor, krök, olidlig värme och hemlängtan, blod, svett och tårar. Jag har aldrig längtat hem så mycket under en festival som under denna...
Morfar ligger på sjukhus, han har KOL och det är inte långt kvar nu. Jag är helt inställd på att det värsta kommer hända nu i veckan - jag känner det på mig. Mamma ska åka upp idag eftersom han har blivit mycket sämre sedan igår. Det sjuka är att jag känner ingenting inför att han ligger där döende, jag mår jättedåligt över att jag beter mig så. Jag har troligen stängt av allt som har med jobbiga känslor att göra eftersom jag inte har gråtit någon gång under den närmaste månaden och det är mycket ovanligt för att vara jag. Ventilen är liksom inte öppen längre...
Jag lägger upp bilder från Peace lite senare!
Puss på rumpan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar